Slut.
Tårnarna har tagit slut tror jag, finns inte mer. Jag sitter istället och gäspar och försöker tänka på roliga grejor, men allt jag just nu längtar till är att åka till Sverige om två månader. Hoppas det går fort! Jag känner att mitt hjärta först blir helt när jag är med familjen, när jag är här själv är jag känslokall och avtrubbad. Jag antar att man blir så här för att staden inte ska äta upp dig levande och sen spotta ut dig.
Jag vet inte om jag trivs med det. Jag älskar staden, men är det värt att vara ifrån människor, som får en att må bra och vara så genuint lycklig, för att få den utbildningen man vill? Kanske är det bara idag jag känner så, men ja, vi får se.
Jag loggar in på facebook, Skype, ALLT. Ingen jag känner riktigt väl är online. Ni i Sverige sover, och många här är out of town, bl.a. min kära roomie. Jag kan inte andas, grov panik och jag kvävs nästan. Vet ni känslan? Jag tror det kallas ensamhet.
Ska lägga mig nu, så det kan bli dag. Och jag ska sova ensam, utan min älskade syster bredvid mig... FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN
Jag vet inte om jag trivs med det. Jag älskar staden, men är det värt att vara ifrån människor, som får en att må bra och vara så genuint lycklig, för att få den utbildningen man vill? Kanske är det bara idag jag känner så, men ja, vi får se.
Jag loggar in på facebook, Skype, ALLT. Ingen jag känner riktigt väl är online. Ni i Sverige sover, och många här är out of town, bl.a. min kära roomie. Jag kan inte andas, grov panik och jag kvävs nästan. Vet ni känslan? Jag tror det kallas ensamhet.
Ska lägga mig nu, så det kan bli dag. Och jag ska sova ensam, utan min älskade syster bredvid mig... FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN
Kommentarer
Postat av: Alexandra
Jag finns här om du känner för att prata.. Det vet du..
Trackback
